Jag har inte skrivit på ett tag, för jag har varit tveksam om jag ska skriva det jag har haft på huvet sedan en vecka tillbaka.
Förra veckan så gick jag till H&M för att köpa/ kolla in kläder, jag tog några jeans, byxor och ett linne och en jättesöt klänning/överdel. Jag hade valt M i överdelarna och L/M i jeans eller 34 (hur nu H&M har sina byxstorlekar) men när jag satte på mig det mesta så passade ingenting nästan, bara 2 stycken byxor och linnet. Jag kände mig så fet, äcklig och värdelös efter jag hade lämnat tillbaka alla kläder och insåg att ja behövde gå ner i vikt. Jag fick en slags panikattack och tänkte om jag skulle svälta mig själv i en vecka så att människor i min närhet inte skulle tycka att jag var monstruös. Jag hade ett jättesjunk i självförtroendet hela helgen, och jag tror att jag inte kommer att köpa fler kläder tills jag har i alla fall märkt att jag har gått ner lite grann i storlek.
När jag gick hem i skam utav min egna kropp så tittade jag på skyltdockorna i alla fönster till alla klädbutiker och jag märkte att alla hade samma form på kroppen. En sexuellt attraktiv kvinna i dagens samhälle ska vara 175-180 cm lång och väga mellan 45-55 kg, utan några som helst muskler och jag passar definitivt inte in på den modellen. Om jag ska uppnå det målet så måste jag till och böja med att inte äta på vissa dagar, gå runt i timmar i Örebro, träna varje dag och dricka "målersättnings" drinkar ifrån diverse viktminskningsföretag.
Jag har undrat under veckan som har varit om det är något stort fel på mig, just på grund utav hur jag beter mig och ser ut. Jag har så svårt att kommunicera med ungdomar i min egna ålder, just för hur jag analyserar ämnen, hur vill gärna starta diskussioner och att jag är väldigt mycket insnöad på mina ämnen. Jag har så svårt att prata om det som har hänt mig i skolan och gymnasiet utan att tåra upp, att jag konstant tittar på tecknade barnprogram för att tackla min orkeslöshet och ensamhet. Att jag är konstant suger på snacks och kakor till kaffet, att jag skåpäter för att må lite bättre även fast det inte blir inte så.
Jag har ju försökt att lägga av med att skåpäta och ta fika till kaffet, vilket har gått bra denna vecka. Men jag har haft svårt med att komma igång med min kreativitet ett bra tag nu, men jag har iaf tagit fram allting som är nödvändigt för att starta med mitt collage. Jag har skrivit ut bilder på familj, vänner och scannat och skrivit ut foton. jag har tagit fram saker jag kan ha användning för i mitt collage, tyg, lim, tidningar, gmala utskrifter, böcker m.m. Så jag hoppas att jag ska komma igång nästa vecka med allting.
Jag har också hunnit springträna 1 gång denna vecka och tänkte dansa eller jogga på lördag, samt att jag jogga 2 ggr förra veckan.
Jag mår så dåligt när jag läser detta! Jag vill kunna vara din skyddsängel som jag var en gång i tiden men jag känner mig arg och frustrerad!
SvaraRaderaMarina, du är en smart intelligent kvinna, varför låter du dig påverkas av vad samhället vill att kvinnorna ska se ut?! Jag har haft samma problem när det gäller självförtroende, för helvete en dag ska jag dö och jag tänker äta vad jag vill och hur mycket jag vill för jag vill fan inte ångra mig i graven sen att jag valde att "banta" och "bli vackrare" fuck that! Du är vacker som du är.
Varje gång jag ser dig med dina häftiga kläder tittar jag på dig med beundran, jag vill kunna bära dem kläderna som du, men nej! Det är bara Marina som kan det ;) och jag älskar det med dig. Din stil och ditt tankesätt. Man kan säga att jag älskar din hjärna :)
Jag hade min mörka tid, men jag tog mig igenom den. Först hitta jag nått värt och kämpa för men jag har fortfarande jobbiga mörka problem. Det är som nästan alla har - Att hitta sig själv, vad man vill med livet osv! Men du vet vad du vill och brinner för och jag älskar det med dig, det gör alla. Du är så stark i det du gör! Låt inte samhället eller assholes förstöra det.
Lyssna på oss, vi som älskar dig. Det är vi som vill ditt bästa.
Jag vill kunna vara där för dig när du är ensam, men jag vet att du valde den ensamheten också på ett sätt. Du valde den för att följa din dröm och följa sin dröm kommer stora svårigheter. Men du behöver inte "vänner" som inte kan vara dina vänner. Du skulle bara skadas mer av idioterna. Du får distant kärlek och du får klara dig på det lilla tills du tagit igenom dig allt.
Allt kommer bli enklare, eller svårare. Man vet aldrig. Vi finns för dig! Vi ställer upp. Jag vill inte se dig må såhär, jag mår seriöst dåligt. Det är inget fel på dig Marina, har du aldrig tänkt på att det kanske är fel på alla andra? Det vanligaste folk tänker på är att det alltid är ens egens fel. Men jag känner dig, du är snäll, ödmjuk, rolig, galen och vacker... jag kan komma med en lista. Men tyvärr så drabbas nästan bara de bästa människorna, för de är de som blir stora och ihåg komna!
De andra är bara som samhället vill att de ska vara, lätta att läsa och vanliga. Du är ovanlig och svår att läsa/förstå men detta gör dig till ett mästerverk. Alla mästerverk ute i världen är mystiska, ovanliga osv. Du hajar min poäng. DU ÄR UNIK helt enkelt!
Jag vet inte vad jag mer ska skriva, men jag vill ge dig denna text.. berätta för dig att var inte dum...du är unik.. du är bättre..det vet du :)
Älskar dig / Din jassy